Jag har en väldigt dålig känsla i mig!
Och jag vet att detta kommer inte att sluta bra. Men varför är jag så bunden till det ändå?
Det är så himmla tydligt, allt är ju framför mig. Men varför låter jag mig plågas långtsamt?
I mina tankar så snurrar det 100 saker runt om och om. Men det ända jag vet är att jag känner mig i fången i min rädsla att bli lämnad av den jag bryr mig om!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar